Jag sover på konstiga tider, blir tvärtrött när jag minst anar det och är pigg tidigt på morgonen, ja, egentligen innan natten övergår till morgon.
Det är första gången jag skriver bloggen på dator och det är skillnad, att ha ett tangentbord är ett lyft. Lite pyssel har det varit att få till det med bilder och text på Ipaden. Har dock lärt mig mycket under resans gång.
Tack Jappe som gav mig grundläggande kunskap. Tack Elin som lärde mig mer om Instagram och annat och Tack Johan som pedagogiskt tragglade alltihop en gång till.
Och nu är det dags att sammanfatta och hur gör man det? En resa som varat i ett kvartal. Ja ett ord som genast kommer är FANTASTISKT! Tänk att jag/vi varit med om detta. Vilken ynnest!
Ovan Maldiverna, nedan Malaysia
Filippinerna
kreativ tårta
Singapore
Sydney
4,5 miljoner bor i Sydney. Hela Australien 22 miljoner.
Som jämförelse, Shanghai 23 miljoner
Nya Zeeland, sydön
På väg till Coober Peady, 90 mil genom öknen
Emilys syster, Ellinor
Fiskmarknaden
Först en vecka bara ligga på rygg i solen och bada i varmt hav, sen några underbara dagar med Jimmy, Elin och deras härliga barn. Filippinerna där vi träffade Febe, hennes fem barn och Vickie (pensionerad chef för SOS barnby i Davao). Där ställdes mycket på huvudet och vi var lite chockade.
Singapore och snart Australien dit vi kom den 18 december. Resor i Australien och en vecka på Nya Zeeland. Och som grädde på moset en extra månad att i stilla lunk, gå långt, äta lunch med sonen och umgås med Emily och Johan i deras vardag.
Ja det var då. Nu har jag varit hemma i två veckor. Jag har träffat några av mina nära, kompisar och hälsat på, på jobbet, renoverat frisyren och putsat på tänderna. Jag har gympat och simmat. Vädret har varit grått och blött förutom stunder när solen verkligen anstränger sig för att komma fram.
Nu ska jag forma mitt varande i vardagen utifrån en ovan situation. Efter att ha varit inrutad i nästan 40 år, är känslan av att äga sin tid en aning berusande. Det gäller att inte fastna där, i berusningen. Nä, det är ingen fara. Träna ska jag göra själv och med kompis två gånger/v ska det bli.
Kulturellt ska det bli lite av varje. Att kunna göra sådant på dagtid känns overkligt. När jag rör mig i stan en vardag känner jag mig fortfarande som om jag smitit från jobbet.
Ja det var en liten avrundning. Kanske blir det fler bloggar man vet aldrig!
Tack till er som läst och ibland kommenterat. Det ger en känsla av gemenskap i en virtuell värld!
Ha det gott!
