Tiden här krymper....

....hemma kommer ny tid. Klockan är 16 om lite drygt tre timmar åker vi från Bourke street till flygplatsen. Innan dess ska vi hinna äter middag och nu ska jag berätta om igår.
Johan frågar vid lunchen om jag ska handla något mer. Näe säger jag bestämt! Nu får det räcka!

Vi skiljs åt och jag börjar mina nästan 10000 steg tillbaka "hem". Vid en middag för ett tag sedan sa Jane(Emilys mamma) att man inte ska gå i skor för länge. Jag trodde hon sa inte längre än sex år, medan Johan påstår att det nog snarare var ett år. I vilket fall, mina snikers har nog hängt med i sex år så jag funderade på att införskaffa ett par nya när jag kommer hem. I allafall traskar jag genom varuhusen eftersom de har så fantastiska toaletter, rena och GRATIS! Kommer snart förbi en affär som säljer sådana skor som jag ska titta efter när jag kommer hem.

Hittar ett par som känns som luft i handen. Snabbt är en expedit där och säger prova dem. Det är som att gå på marshmallows. Jag stoppar ner handen i skon. Jo, visst det känns alldeles mjukt... Och ut går jag med mina nya marshmallowsskor i en påse. På kvällen berättar jag för Johan om skorna och säger samtidigt att om inte jag kan ha dem så kan säker Lava eller Nennea ha dem.
Han tittar oförstående på mig. Lava (snart nio år), Nennea, Jespers flickvän. Det var ett vitt spektrum. Han ser än mer konfunderad ut tills han får se skorna.

Då utbrister han! Dom kanske Sandra (Simons fru) också skulle kunna tänka sig?  Så nu går jag 65+ omkring i marshmallowsskor!


På min väg hem dök en annan episod från middagen hos Emilys föräldrar upp. Vi sitter vid bordet och ska precis börja äta när Bob (Emilys pappa) säger; hur säger man Bon Voyage på svenska. Jag är så inne i tanken på maten, så jag svarar, smaklig måltid. Johan tittar på mig och upprepar det Bob sagt och jag svara samma sak en gång till. Nu tittar Johan på mig som om jag kommer från yttre rymden
och så säger han uppgivet, men mamma???  Då hör jag vad de säger och kan svara trevlig resa. Och Bob försöker upprepa det jag sagt. Det låter inte riktigt likadant när han säger det. Men han gjorde ett gott försök!



Dagens lunch!

Sushitrain, hoppa på!

Och nu väntar jag att Johan ska komma in genom dörren. Vi ska äta middag. Om en och en halvtimme färd till flygplatsen. Här är det nu 27 grader. Har svårt att föreställa mig hur 8 grader känns! 

Vad jag tjatar om middag. Kan det vara resfebern som slagit till?

Kanske och nu får han komma!!!

Bilden som försvann...

Det där med teknik är inte så lätt. Bilden på hundarna försvann och den bild jag tog bort ligger kvar som en halv bild.
Hundarna besöker tydligen sjuka barn gissar Emily och Johan, så att kalla dem hjältehundar är ju inte helt fel då.

De verkar helt utslagna så de jobbar nog hårt. Det ligger några i kärran och en på marken.

Plötsligt small det....

Jag är förundrad över att jag varken sett eller hört någon smäll innan eftersom trafiken är tät och det går fort. Nu var det här en smäll som lät högt men bara gjorde plåtskador, tack och lov.

Nu är jag tillbaka efter dagens lunch med sonen. Vi åt äkta Greksallad och Stifado( köttgryta), mycket gott!
Planen i morgon är en fika med Brandon och Avril, simma och packa. Sen får jag gå omkring i närområdet och supa in atmosfären så att den blir kvar i mina sinnen; den vackra grönskan, blommorna, fåglarna som jag faktiskt skymtade idag. De bor högt i träden och färgerna är många, grönt, rött och blått skymtar när de förflyttar sig mellan grenarna. Ja i det allra närmaste kvarteret bor vita papegojor och de syns och hörs.
Värmen är så klart något som påverkar många sinnen. För mig är den underbar och solen, som gör värmen och bidrar till ljuset! Mmmmm....

Ikväll ska vi umgås så jag får med mig närhetsgodis att ta fram när umgänget sedan blir en rörlig bild på Skype.

Några dagsglimtar

Jag var tvungen att känna på väggen som såg ut som väv av rep. Det var dock sten.

Här ligger hjältehundar och vilar. Jag måste fråga dem jag bor hos vad de gör. Har inte riktigt förstått.

På den här gågatan mellan de gigantiska varuhusen pågår ständigt aktiviteter. Här en spelman, tidigare en annan  som då spelade trumma på gamla plastburkar. Ja, det lät bra!

Här har några gjort konstverk av ATM som är bankomater.Det här kvarteret är känt som ett kvarter där det bor många homosexuella och för ett kort tag sedan var det pridefestival här. Tänker att det här är något som gjordes då. Ser ut som pärlor som våra förskolebarn använder.

Alldeles nära Johan och Emily upptäckte jag en förskola. Mycket anonym låg den bara där insprängd i huset. "Gården" var som en liten balkong. Hallen inte mycket större. Sen en brant trappa upp till lokalen.

Kan inte låta bli måste lägga in.....

Igår var vi på middag hos Emilys föräldrar gott och vackert som vanligt. Tyvärr blev mina bilder inte bra så ni får inte se hur fint det var och hur gott det såg ut (och var).

Innan middag var Johan, Brandon, Avril och jag och badade i havet.

Mycket salt var vattnet i den "lilla poolen"

Brandon, Avril och Johan

Coogee beach

Jag har träffat små barn och blivande mammor de senaste dagarna.

Här är Jenaviv, som berättar något spännande för sin mamma. Underbart!

Och här är från en fest som kallas babyshower som man ordnar innan man får en baby. På det kalaset var det ca 60 personer. Till kalaset tar man med något som man tycker/tror att babyn behöver.

Och så fick vi träffa Jenaviv igen. En härlig 18 månader liten aktiv flicka som hann undersöka många saker under dessa tre timmar.

Nu börjar den här fantastiska resan lida mot sitt slut. Återresan börjar i morgonkväll klockan 21.45, mellanlandning i Dubai. Hemma i Stockholm onsdag förmiddag. Sen börjar en återanpassning i tid och rum. Den kommer nog att ta några dagar!

Hallo, hej....

Ofta när jag möter någon i hissen, på väg till poolen eller någonannanstans där det är brukligt att man hälsar på varandra så säger den jag möter hej och innan jag hunnit tänka har jag sagt hallo och varje gång tänker jag;det är ju jag som ska säga hej och du hallo???

Nu ska jag generalisera, australiensare är trevliga, glada och mycket artiga. Och svenskar då, jo dom är trevliga, ser kanske inte alltid så glada ut och artiga, nja jag vet inte?

Det kanske är lättare att vara glad när solen nästan alltid skiner och du kan gå i shorts hela året. Jag ska göra en alldeles egen miniundersökning i sommar och försöka utröna vad vädret kanske betyder för humör och artighet.

Häromdagen när jag vandrade till staden räknade jag människor jag mötte och kategoriserade de som pratade i mobilen och de som inte gjorde det. Jag trodde att det skulle vara ett markant överslag på mobilpratare, men till min glädje var det inte så. Experimentet var också en hjärngympa för varje person skulle räknas och de som pratade i mobilen skulle ju räknas två gången. Både som en person och en som pratade i mobilen. Jag slutade när jag kom till bron över till Johans jobb för då var det för mycket folk i rörelse.

Idag 24 grader och sol, har badat i poolen flera gånger. I min pratbubbla i huvudet ser jag den snö som Gregor visade mig via Skype  igår och jag tänkte brrrr...jag kommer att frysa ihjäl.
Nu ska jag göra mig i ordning för att snart träffa Emily och Johan.
Vi ska äta portugisiskt.

Blå, blå är himmelen......

Jag lyssnar på Sveriges radio också. Många intressanta program. Idag två avsnitt av Filosofiska rummet. Ett om hur vi idag ger oss själva skuld för sådant som kanske är strukturella "fel". Lite förenklat och ett om intelligens.

Och så har jag lyssnat på Rodriguez;  Waiting for Sugarman ( han har blivit en favorit). Har laddat ner den och ska ladda ner några skivor till så jag har något att göra på tisdag och onsdag då jag åter beger mig mot kallare breddgrader. 

Vi hörs!

Så här är det....

Det är inte svårt att tycka om Sydney. Det är inte svårt att tycka om Australien.

Det är underbart att vandra runt i staden. Det är lätt att resa i landet. Det är god mat och många trevliga, tillmötesgående människor. Det är underbart med allt vatten och alla underbara växter och klimatet icke att förglömma, så skönt!

Enda felet egentligen, är att det ligger för långt från Sverige.

Här kommer några bilder från dagens flanerande.

Idag var jag in och "nosade" på järnvägsstationen. När jag besökte Johan första gången 2002, bodde han i Epping. Då åkte jag ofta med tåget. Nu är det gångavstånd till centrala staden.

Ser ni "regndraperiet"?

Härliga fontäner här och där

Darling Harbour! Jag gillar att gå här. Känns fint! Trots en gigantisk motorväg ovanför huvudet? Konstigt?

Många telefonkiosker finns det. Såna vet jag inte om det finns i Sverige längre, mer än på museum.

En vecka kvar

Dagarna de går och går efter varandra.....

Snart är resan minnen att bära med sig. Det har regnat ett par dar nu, inte hela dagarna men lite nu och då. Trots regn är det varmt och behagligt.

Vi har ätit Yum Cha ett par gånger under den här resan. Gregors favorit är dumplings och en del annat ur det kinesiska köket. Den här typen av kinesisk mat har jag hittills inte hittat i Stockholm. Min favorit är mangopannkakor, sååå...goda, smälter i munnen!

 Under dagens longwalk kände jag mig som jag tror att skidåkarna känner sig vid mållinjen. Huvudet tvingade vänsterfoten att gå fram till målet- hem alltså. Foten ville bara lägga av. Var tvungen att ta en paus nästan hemma. Väl hemma, soffläge med foten högt! Höger foten hade kunnat gå dubbelt så långt. Lite kluvet alltså. För någon som undrar har jag något som heter Mortons syndrom (inflammation i nerverna mellan tå två och tå tre). Gör ont när man går, känns inte när man är stilla och syns inte utanpå foten.

Måndag kväll, Emily kommer hem och snabbt svänger hon ihop en jättegod färgrik kycklingsallad, som vi äter tillsammans när Johan kommer från fotbollsträningen. Nu slappar vi framför TV apparaten som visar en serie. Johan somnar och Emily kanske jobbar, vet inte riktigt? Hon har gjort det. Nu kanske det är koll på dagen i mobilen. Känns som en skön samhörighet utan ord.

Några interiörer från Johan och Emilys lägenhet.

Och här kommer bilder på hunden jag mötte idag.

Visst ser den riktig ut! Det är den inte. Den är målad på husväggen.

Några av er som känner mig vet att jag är rädd för hundar och jag trodde först att det stod en lös hund vid husväggen.

Avslutar dagens bildsejour med ett gäng fikusstammar.

...och ett pizzahjärta med choklad på. Johans efterrätt på Alla Hjärtans Dag.

Tiden rinner......

En månad kändes för två veckor sen som oceanerna av tid. Nu är det två veckor kvar av vistelsen här.

Jag konstaterar att, it is a easy life to live here. Ja, det är kanske något man kan kosta på sig att tycka som den turist jag är. Vad är easy för mig då. Ja, för det första är jag i en livssituation där jag inte behöver arbeta längre, för det andra älskar jag sol och värme och det finns det gott om här. Sen bor Emily och Johan så bra så det finns pool som hör till bostadsområdet så jag kan simma om/när jag vill. LYX! Jag läser, skriver, tänker och jag går mycket och har ofta ett mål; lunch med Johan. Idag har jag dessutom gjort något som Johan föreslagit i flera dagar. Jag har åkt en hop on hop off buss. Intressant!

Här följer en bildkavalkad från dagen och lite annat sen sist.

Queen Victoria Building ur ett annat perspektiv

Ser ni människorna som går där uppe? Harbour Bridge ur nya vinklar.

En levande skyltdocka i värmen med något smetat, där kläderna inte värmer

Här kramas det förmodligen för guiness rekordbok? De har stått där många timmar!

Lutande huset i Darling Harbour

Johan i uniform

Inför Alla hjärtans dag

Messina världens godaste glass. Där köar man som svenskar köar till krogen.

Åter i Darling Harbour

Kolla stilettklackarna. Jag undrar, vem kan gå i dessa skor?

Kommersialismens högborgar

Kontrasten, här sitter en tjej och matar Ibisstorkar i Hyde Park

Ni kanske kommer ihåg att vi var på utställning Johan och jag. Den här bilden är från det museet vi var på (moderna museet). Förstora och titta  alla de gula i lådorna, våra vardagssaker.

Yoko Onos utställning var, så där. Man behöver inte se den?

I morgon blir det mer buss! Återkommer!