September

Måndag  3/9 äntligen på väg till Ikaria

Vi är på flygplatsen i god tid, tre timmar innan avgång. Vi checkar in, tar en fika och senare en öl. Innan ölen går Gregor på toaletten sen förflyttar vi oss närmare den gate vi ska till och efter ölen är det dags att ta sig till planet, men, jag behöver gå på toaletten. 

Då säger Gregor, det är bara att ta rulltrappan ner och gå till vänster. 

Rulltrappan ner?

Ja, säger han. Konfunderad redan där, gör jag ändå som han säger. Jag kommer ner och där är det en sluss, som när man går genom en tull. Konstigt! 

Lydig som jag är går jag dock igenom slussen och samtidigt som jag kommer ut på andra sidan och fortfarande inte ser några toaletter inser jag att jag precis kommit ut ur avgångshallen och in i bagageutlämningen. En kvinnlig anställd passerar och jag frågar hur kan jag komma tillbaka? Svar, du måste gå genom tullen igen. Jag börjar gå och kommer på att mitt pass och mitt boardingkort ligger i den väska som Gregor just nu har. Jag ringer honom och han kommer ner för rulltrappan. 

Han öppnar och ställer en väska vid den första dörren, sen försöker han ställa en väska vid den andra dörren och uppmanar mig att krypa under den grind som också finns där. Jag hinner inte innan en röst från ovan säger, så där kan man inte göra. 

Gregor som inte hör rösten provar med den andra slussen (det är två bredvid varandra). Sen blir det tvärstopp och rösten återkommer. Man kan inte göra så där. 

Ja, men jag skulle ju bara gå på toaletten säger jag. 

Ni måste ändå gå genom tullen igen, uppmanar rösten mig. Gregor kommer ut och vi går och går och kommer så småningom till en tullkontroll igen. Som tur är,är det bara vi där och två kontrollanter som ska kolla oss. 

Vi får visa väskor igen, upp med elektroniken och två flaskor hudlotion som vi köpt i taxfree. De skulle vi egentligen ha lämnat, men kontrollanten var just och vi fick ta lotionen med in igen, tror det var tack vare kvittot och kanske vår ärliga uppsyn. Sen springer vi till gaten där sista utrop hörts i högtalaren. Vi hinner! Lite skärrade är vi när vi sätter oss ner, vilken pärs! Efter en stund brister jag ut i ett nästan hysteriskt skratt. Vi måste ha betett oss som Mr Been. 

Sover i Aten och tar oss vidare till Ikaria nästa dag.

Ikaria är som det brukar vara, en oas som gör mig lugn och fyller på mitt välmående.

Något nytt händer varje år och i år har många rum genomgått en total makeover, som de säger i såna där TV program där det renoveras och gammalt blir nytt. 

Det är så fint, men helt klart hade vi valt att komma ändå. Cavos Bay är mer än rummen. Det är de som arbetar här, omgivningen, maten och baden och den där känslan av att det är ok att bara vara.

Och nu är vi här, mitt i slutspurten av en förfärlig valrörelse hemma. Ett val som ger mig rysningar. 

Tittar på solnedgången

                                   

...i trevligt sällskap!




Flyga drake verkar vara en avkopplande sysselsättning iallafall om vindarna bär

Gregor laddar inför fest, först i Raches och sen i Nas

Järnaffären i Raches, som öppnade när andra affärer haft stängt ett par timmar. Här finns det mesta du kan behöva.

Grekiska danser i Raches

Vi avslutar i Nas där festen precis bara börjat. Där fortsätter nog besökarna att dansa natten lång.

24 juni - 1 juli

Många långa promenader på stadens gator, Oxford Street kan man nog gå två timmar på och nu tar vi oss ganska obehindrat fram med kommunala färdmedel också. Där vi bor nu har vi en timmes resväg till Johan.

Många soliga dagar och en del regniga. När solen skiner är det som svensk normalsommar och ändå, jag har mina långbyxor och min tunna täckjacka på för det mesta. Shorts och linne är ganska oanvända den här gången.

Förra veckan gjorde vi en nostalgitripp till Surry Hills, där vi flera gånger haft vår bas när vi varit i Sydney. Vi åt lunch hos Greken på Bourke Street och på återvägen tog vi Crown Street förbi den berömda glasskiosken Messina och köpte varsin Bounty. 

Där fyllde vi alltså på förrådet av förbrukade kalorier. För det mesta står vi nog på större intag än uttag när vi lägger oss på kvällen.

Korsningen Bourke Street - Oxford street

Puben mittemot Greken

fina Bourke Street

och visst blommar det, överallt

Ja nu blir det mer och mer natt innan vi kommer i säng eftersom fotbollsVM styr Gregors varande och indirekt lite, även mitt.

Kanske är det bra eftersom vi om några dagar ska vända nosen mot norr igen och att vi då kanske redan bearbetat den jetlag vi brukar lida av.

Om en stund ska vi ta oss in till staden för en lunch och sedan vidare till barnbarnet. Vi träffar honom nästan varje dag, måste tanka nyfödd baby innan vi åker hem. Vi vet ju inte när vi träffar honom nästa gång.

barn och barnbarn, mamman fotat

Som tur är har vi två smågodingar hemma som vi får låna då och då. Det är vi tacksamma för! De stora barnbarnen hoppas vi också få se snart. Dem får man inte alldeles självklart snosa på längre. De lever sina egna liv med gymnastikläger, musik och kompisar.

Ni som följt bloggen tidigare har nog sett både Haber Bridge och Operahuset ur många olika vinklar. Och i förrgår fick vi äntligen till det, då gick vi upp på bron.

På väg upp

...uppe

nu går vi

säkerhet med galler och taggtråd

och utsikten

den är underbar

eller, hur?

Inloppet till hamnen, där vi åkt många gånger 

till och från Manley

Och vill man ha en större utmaning kan man gå där uppe

Lunch med Johan en dag på Medusa,

min Stefado, kan tala om att den smakade ypperligt!

Perspektiv...

...på tillvaron, får vi varje dag, i den lilla mikrotillvaron och med utblick mot världen. I det lilla får vi njuta livets frukter med härliga barn och underbara barnbarn. I det stora undrar jag vad en del av de ledare som idag styr över många människor har för intentioner mer än sin egen maktfullkomlighet?

Hur som helst just nu, vi har återigen haft en härlig tid i Sydney med bröllop, födelsedag, bröllopsdag och som kronan på verket ett nytt litet liv som just börjat sin väg i livet.

Välkommen Mika!

Sydney 20-24 juni

Tänk att det alltid är lika fascinerande att få möta en ny liten människa och alldeles speciellt blir det med barnbarn, så klart. Vi är nu berikade med fem, i olika åldrar. Från arton år till nyfödd, så roligt! 

Häromdagen besökte vi Taronga Zoo. Jag har svårt för vilda djur i inhägnader. Vi såg giraffer, elefanter och schimpanser. Inga av dessa djur hör till Australiens naturliga fauna.

De enda djur jag kan tänka mig som har det nästan lika bra här som i det fria är småfåglarna som hade möjlighet att flyga omkring i ett djungelliknande hägn. Ja och ormarna såg ut att må bra. Om man nu kan se det.

Ormen, den gula

Ödlor, många stora och små

Det närmaste midsommar vi kom, små grodorna

 Igår träffade vi Brandon med familj igen. Cocoo fyllde ett år samma dag som Mika föddes.

We are having lunch with Cocoo och pappa Brandon fotar

Gubben framför en fikus med gigantiska luftrötter

Snart åker vi till Mika. Vi vill träffa honom så mycket vi kan nu för snart bär det av till norra halvklotet igen.

Bouganville

Australien 22 maj - 4 juli 2018

Mimosan blommar och doftar helt underbart

Vi har rört på oss igen. Nu är vi, istället för i Redfern, i Bondi. 

Ryan och Belinda var med kort varsel sjyssta och lånade ut sin lägenhet till oss. Vi har botaniserat i området och börjar alltmer förstå hur stadsdelar förhåller sig till varandra.

Manly

Zehan bakom kameran

Kakaduorna har kvällsmöte

Skäggiga trädet

Hibiskusen blommar överallt i många olika färger stora som buskar

Bottlebrush

Igår åkte vi buss till en båt, som tog oss till  Manly. Här upplevde vi  minnen från förra året. 

Både Bondi Beach och Manly Beach är rika på turister på lite olika sätt. Känslan av yngre turister är större i Bondi än i Manly. 
I Surry Hill (ligger långt från strand) där Johan bodde tidigare och Mosman där han bor nu, är upplevelsen, här bor Australiensarna. 

Vi gick en härlig promenadslinga med Zehan och såg en hel flock delfiner leka, ganska nära stranden.

Här är de, delfinerna, många, men svåra att fånga!

Passionären tar en paus

och tittar på utsikten kanske

eller blommorna

Häromdagen skulle vi tvätta, på med tvättmaskinen och den maskin som var klar, skulle torkas, på med tumlaren, TVn går och elementet (centralvärme finns inte, värmeelement är nödvändigt och det känns kallare inne än ute). 

Plötsligt ser jag att tvättmaskinen slutat fungera. Hjälp vad har vi gjort, tittar upp och ser att även tumlaren står still. TVn har slocknat och nätet fungerar inte. En propp! Var sitter proppskåpet?

Vi letar överallt inomhus, innan Gregor går ut, träffar en granne som lyckligtvis visste var proppskåpet satt, på andra sidan huset inne i en port. 

Han fick stå på en stol för att nå upp och propparna var, trots att huset är gammalt lika modernt som de vi har hemma, en knapptryckning så var det klart.

Och vi lärde oss att vi är bortskämda som kan använda allt detta samtidigt utan att proppen går.

Planen flyger precis över huvudet på väg att landa.

Idag gick vi en två timmar lång promenad mellan Bondi Beach och Coogee Beach. En promenad på ca två timmar. fint väder men blåsigt!

Coogee

Australiensarna är verkligen olika klädda. Några har alltid sommar och går i shorts och linne andra tycker att det är vinter och går i pälsjacka och läderstövlar. 
Och en och annan badar trots 15 grader i vattnet.

Vi såg några valar på promenaden. Ja egentligen såg vi sprutet!

Och nu sent ikväll har famljen berikats med ytterligare en familjemedlem. Johan och Zehan har fått en son och vi är farföräldrar till fem härliga barnbarn! I morgon får vi träffa nytillskottet.