Min tanke var nog att inte skriva något denna gång men så frågade en kompis om det skulle bli någon blogg?
Då tänkte jag, kanske det.
I tid är det en kort resa, men i avstånd ganska lång. Vi är i ett av de största länderna i världen med en mycket gammal kultur och mycket som är nytt och modernt. Staden vi besöker har 23 miljoner invånare, fler än vad som bor i hela Australien.
Vi besöker Simon och Sandra som snart bott här i Shanghai i ett år.Tre trappor upp utan hiss, man vill inte glömma något uppe så att man måste gå tillbaka. Jag är imponerad av hur Simon och Sandra smidigt tar sig fram. Hur de rör sig i staden på ett så självklart sätt och hur de gör sig förstådda på kinesiska och med hjälp av gester och mobilernas översättningsappar. Att åka taxi är billigt och dricks behöver man inte tänka på. Åker man inte längre än 2 km kostar det 14 kronor.
Här får man fortfarande mjölken utburen. Den placeras i de här små skåpen som hänger på väggen i trapphuset.
Skulle jag klara mig här själv? Ja, valutan är inga problem. En rmb eller yuan är som en krona. Så handla kanske skulle gå bra, men för övrigt är jag tveksam.
Mycket är billigt men det finns också sånt som är mycket dyrt, en liter mjölk kostar över 20 kronor och en liter yoghurt ca 120. Det gäller att äta sin frukost med andakt och njuta av varje tugga.
Igår var vi uppe i ett hotell på 89 våningen och tittade ut över staden. Hade vi åkt några våningar till hade utsikten kostat 200:-/person nu kunde vi lägga pengarna på något att dricka istället.
Med Simon på marknad är ett äventyr. Vilken förhandlare! Att pruta är jag usel på, men Simon har en förmåga att le och lägga huvudet på sned, så charmigt och lyckas, det gör han. Mamman är full av beundran.
Eftersom uppkopplingen till nätet är lite svajig och Facebook officiellt inte finns här, kommer bloggen inte in förrän vi kommit hem.
22 november
Besök i gränderna. Batteribyten i klockor, inköp av klocka, lunch. Hem och vila och sen till tygmarknaden där Simon och Sandra hämtar måttbeställda kläder och vi beställer en tweedkavaj till äldsta sonen efter Simons måttbeställda, som var så snygg.
Beställer hämtmat, men behöver handla en del basvaror. Yoghurt och lite annat, samt öl. Vi frågar en expedit. Hon ser frågande ut.Tar fram sin mobil och ber oss skriva. Vi skriver beer. Hon förstår inte och kallar till sig några kollegor. De rynkar alla sina pannor. Jag visar med gester att det är något vi ska dricka. De börjar skratta. När vi kommer hem slår Sandra in ordet; som betyder en kista med lik i. Förstår att de rynkade ögonbrynen.
Något vi såg överallt var kläder som hängde på tork. Över trafikerade gator och all sorts tvätt, trosor kalsonger mm. Vi såg vid ett flertal tillfällen människor som var ute och gick i pyjamas och tofflor.
Något annat vi häpnade över vid några tillfällen var kvinnor som offentligt skällde ut sina män efter noter.
I morgon åker Sandra till Sverige för en veckas jobb. Vi stannar till den 25e. Då är det vår tur att åka baklänges i tid.
23 november
Lunch på hamburgerrestaurang där möjligheten att byta ut brödet mot salladsblad tilltalar mig. Jo, det funkade.
Simon visar oss vidunderliga platser. Ett ställe där de färgar tyger. För att hitta dit går man in på en bakgård förbi en byggarbetsplats, några hus där folk bor och där, en vacker butik med gardiner, dukar, sjalar, väskor och annat.
 |
| Bar på tak |
 |
| Bulgariske ägaren berättar något intressant |
 |
| Utsikt från Simon och Sandra |
Ett par sofistikerade barer och sist men inte minst mat på bulgarisk restaurang. Mycket gott!
Roligt med barn som är intresserade av kulinarisk mat från olika delar av världen.
 |
 |
Tack för en innehållsrik och trevlig vecka Simon och Sandra! |
 |
| kycklingsallad på japanskt vis Den 25 november reser vi norrut igen. Baklänges i tid. Jag blir helt speedad och får svårt att sova i ett par dygn. |
 |
| Över Sibirien, ser kallt ut |
 |
| Vi firar, dock inte i olja! GRATTIS till jobbet! |
